Medan vi väntar på årets första nyhetsmöte passar vi på att publicera FS Debatt från det senaste numret, FS#6.2010, på bloggen. Mari Norberg skriver att 80-talisterna inte alls är så slöa och bortskämda som det ofta sägs i debatter om jobbfrågan. Vad tycker du? Lämna en kommentar.
FS Debatt – publicerat i Femte Statsmakten #6.2010 s.36
Mari Norberg, student vid Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation, Stockholms Universitet: ”Ett arbetarbarns bekännelser”
I DEBATTEN OM arbetslösheten påstår de äldre att vi 80-talister är slöa och bortskämda. De anser att vi inte har samma höga arbetsvilja och moral. Jag vill påstå att detta är fel, men synen på dessa begrepp förändras med tiden.
Tack vare arbetarrörelsen möjliggjordes klassresor, vilket är en stor del av svensk historia och en stor del av min familjs historia, och det är jag väldigt stolt över. Även om det har funnits stunder då det har känts svårt att leva upp till arbetaridealen, är det något jag kämpar för att göra. Frågan är dock, hur hårt ska man pressa sig själv för att leva upp till detta?
MIN FARFAR BÖRJADE JOBBA som lärling vid 14 års ålder. Han blev finmekaniker som utbildade sig vidare på kvällsskola. Farfar deltog i arbetarrörelsen, demonstrerade med fackförbundet och han drog nytta av de kamper som de utkämpade och vann. Hans hårda arbete gav min pappa en möjlighet att utbilda sig och gav familjen en trygg framtid.
Detta är ett exempel på den klassresa som arbetarbarnen, våra föräldrar, har haft i ryggsäcken. De i sin tur har varit de första i sina familjer som skaffade sig en akademisk examen. Jag undrar om någon av våra föräldrar har stannat upp och insett vad det
är de har åstadkommit. Våra föräldrar växte upp i arbetarhushåll där hårt arbete var ett krav och där beröm och ömhetsbevis ofta uteblev. Och jag undrar om det inte också betytt att de känt sig otillräckliga. Hur stolt jag än är över klassresan är jag inte intresserad av att ärva en känsla av otillräcklighet.
MIN MAMMA HAR MÅNGA GÅNGER berättat om hur min morfar aldrig tog ut en enda sjukdag, inte ens när han skar av sig halva pekfingret i den stora pressen. Han gick istället raka vägen hem och sydde ett läderskydd för tummen och gick direkt tillbaka till svarven. Vad min morfar gjorde var ju galet, men jag tror säkert att det finns många unga vuxna som har fått höra liknande historier om deras ståndaktiga förfäder och deras otroliga hängivenhet till sitt arbete.
Dessa berättelser har fått mig att gå till skolan när jag känner mig lite krasslig och fortsätta på sommarjobb jag hatar. Det har uppfostrat mig till att inte gömma mig undan från hårt arbete. Men jag är ledsen mamma, om jag skär av mig tummen tänker jag stanna hemma några dagar, utan att skämmas.
Relationen till arbetet förändras precis som samhället. Det viktiga är inte att vi ska kämpa som våra förfäder utan att vi aldrig glömmer deras kamp.
Mari Norberg, student vid Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation, Stockholms Universitet.
Vad tycker du? Kommentera artikeln här på Femte Statsmaktens blogg.
Ta även chansen och tyck till i andra ämnen. Mejla din insändare eller debattartikel till debatt@femtestatsmakten.se
miw 04:39 on 14 februari, 2011 Permalink
när kommer numret ut?
Femte Statsmakten 05:06 on 14 februari, 2011 Permalink
Hej!
Numret kommer i början av mars.
/FS